Lovord från lyssnare
"Jag studerar journalistik på Strömbäcks folkhögskola, och i höstas fick vi besök av Tomas Polvall. Den bästa skoldagen vi haft hittills. Otroligt inspirerande människa!"
Thomas Björling, kommentar till en artikel i Sundsvalls Tidning den 27 jan. 2009.
"Den bästa och mest givande dagen hitills denna termin. Tomas Polvall föreläste för oss. Och som han gjorde det."
Cecilia Edström på sin blog den 17 november 2008
”Tomas Polvall är lysande. Ingen annan föreläsare vi anlitar ger studenterna lika mycket inspiration och skrivglädje. Och han blir bättre hela tiden. Den senaste föreläsningen var magnifik.”
Fredrik Bergman, lärare på S:t Sigfrids folkhögskola. (den 4 december 2007)
I tisdags, den 4 december (-07), hade vi turen att ha en gästföreläsning med Tomas Polvall. Han gav oss en mycket inspirerande och intressant föreläsning. Om skrivteknik och konsten att tro på sig själv och sitt skrivande men framför allt om konsten att skriva fritt. Polvall skriver själv ofta till musik.
Skriv! Vilken befriande känsla! Sluta inte! sa Polvall. Skriv! Alla skrev så att pennorna glödde. Han läste också upp ett utdrag ur sin bok, Sanning och inkonsekvens, där han samlat några av sina texter.
Jag är inte den som brukar röras till tårar av böcker. Däremot börjar jag nästan alltid lipa till filmer. Men det är något med böcker. Jag kan tycka att de fruktansvärt sorgliga men jag kan inte gråta. Det kommer bara inte. Kanske är det en annan sak om något läser upp något ur en bok, särskilt om personen som läser upp faktiskt skrivit innehållet själv eftersom inlevelsen känns mer äkta då. Det tog inte många sekunder innan min underläpp började darra, en tjock klump i halsen bildades och jag brast ut i gråt som ingen hörde. Jag satt längst bak i klassrummet och var lycklig över de orden jag hörde komma ur hans mun. Jag kände igen mig. Så mycket. Tack, Polvall, för välbehövd gråt. Han tjänade en slant på det också, eftersom jag köpte boken, haha ;)
annawiman.com/
Växjö universitet, tisdagen den 4 december -07
Hej Tomas,
Får först och främst tacka för en trevlig föreläsning i tisdags, inspirerande och intressant.
Hakade dock upp mig på en liten detalj … (om HIF klackens hejarramsor!)
Anders Storm, helsingborgare på Växjö universitet, tisdagen den 4 december -07
”Jag avslutar med att citera föreläsaren, livsnjutaren och frilansjournalisten Tomas Polvall:
"Känslan av att vara liten är stor"
Det är så jag känner mig. Liten. Just nu är det tungt att vara Skellefteå AIK-supporter.
Viktoria Cederberg
Strömbäcks folkhögskola 07-11-28
hej Tomas.
Jag var på din föreläsning som du hade på Midgårdsskolan i torsdags.
Måste bara säga att det var jätte roligt att höra det du hade att säga, och jag har faktiskt blivit väldigt inspirerad att börja skriva mer. :D
Sen låten som du spelade David Gray - this years love, har jag fastnat för, helt underbar låt som väcker massor med känslor.
Men kul att du kom, alla i min klass tyckte du var grym.
mvh
Pia Holmbom, Midgårdsgymnasiets (Umeå) medielinje 07-11-29
”Att skriva har för Polvall blivit ett sätt att intressera sig för världen. För att kunna skriva måste man se saker, och för den som aktivt tittar på saker och ting blir världen fascinerande. Jag har alltid imponerats av Polvalls nyfikenhet. Han har lätt för att prata med folk – och han ställer alltid frågor.
I skolan talar vi gärna om att det är bra att forska. Ofta tänker vi på vetenskapsmannen som en förebild. Men det är en forskning som är specialiserad. Den forskande journalisten har ofta ett bredare perspektiv i sina undersökningar. Han vill ta reda på hur det är, och han vill kunna berätta det så att folk begriper. Samtidigt som han har ett krav på sig att det han skriver är sant och att de källor han använder är pålitliga.
Journalisten är ofta en bättre förebild för den som vill lära sig något om världen än vetenskapsmannen. Det jag tror man kan lära sig av Polvall är att våga. Våga skriva. Våga fråga. Våga vara nyfiken. Våga tycka till!”
(Björn Rosdahl, gymnasielärare och litteraturkritiker i Helsingborg)
Närvaro är ett understatement när det gäller Polvall.
Jag kunde inte göra annat än lyssna totalt fängslad när Polvall
föreläste på Mosebacke. Det kändes i magen.
(Ewa Jacobsson - rhizome media <ewa@rhizome.se>)
"Det är knäpptyst i klassrummet under hela dagen, det vanliga prasslet med väskinnehåll och papper kommer aldrig igång. Alla riktar all sin uppmärksamhet mot Tomas Polvall medan han pratar. Bara när han ger oss korta skrivövningar till musik han valt ut, tittar vi ned i våra anteckningsblock och skriver intensivt.
Antalet spännande anekdoter han hinner med under dagen är förvånande stort. Han berättar om hur han mött indianer i Grand Canyon, pratat med självmordsbombare, och sovit på Love Hotel i Japan.
Men mest pratar han om hur det är att vara frilansjournalist. Och om skrivandet.
– Tänk inte när ni skriver! Inre k-pistar och atombomber, alla vapen är tillåtna för att slå ner den inre kritikern, säger han.
I blå skjorta och svarta jeans är han en ganska oansenlig man i sina bästa år, som med sin närvaro och sin entusiasm fascinerar oss och gör oss nyfikna. "
(Hanna Andersson, student på Strömbäcks folkhögskola 2007, Umeå)
Tomas Polvall - jag säger bara: vilken grym föreläsare!!”
(Journaliststuderande på Strömbäcks folkhögskola 2007, citat från mgull.sprayblog.se)
Jag skulle behöva göra en Polvall-övning och bara skriva-skriva-skriva för nu är det stiltje, jag väntar på en vind, så jag kan hissa mina svarta segel.”
(Anton Alexis, journaliststudent på Bona 2007, citat från antonalexis.blogspot.com)