Berg

I fantasin klättrade den unge Mcfarlane tillsammans med de modiga. I deras sällskap nådde han topparna varifrån världen kunde överblickas, som om den var en karta. Om han kom upp. Männen han läste om gjorde inte alltid det. Mallory och Irvine dog på Everest. Mummery dog på Nanga. Parbat, Donkin och Fox dog på Koshtan-Tau.
Listan på berömda bergsbestigare som har dött är lång. Listan på mindre kända personer som har omkommit är längre. Under två månader sommaren 1997 dog mer än 100 personer i Alperna. Det är ungefär lika många som årligen avlider på Mont Blanc.
Faran för att förlora livet är en viktig del av upplevelsen. Det ger klättraren en kick. Vi känner oss aldrig så levande som när vi är nära döden. Att ta risker och utmana ödet är centralt i bergsbestigandets historia.
Det är lättare att vara människa i naturen än i kulturen. Människor på väg uppåt är annorlunda. Många av det civiliserade livets val är inte aktuella på bergen. Annat betyder mer. Det andra får folk att söka sig till bergen. Mänskliga egenskaper är reducerade och polariserade: modig eller feg, klok eller dumdristig, säker eller farlig.
Ju högre upp människorna kommer desto mindre liv. Högst upp är det bara snö och kyla. Frånvaron av liv skapar en närvaro som inte kan upplevas på ”vanliga” platser. Där ingenting finns är människans upplevelse av att vara någon stark.
Vår tids fascination för berg föddes en augustidag år 1672 när engelsmannen Thomas Burnet var på väg till Italien. I Alperna mötte han ett sommarlandskap av sol och snö. Han hade aldrig upplevt något liknande. Han kände sig hög högt där uppe. Han kom nära något ”som inspirerade sinnet med stora tankar och passioner.”
Under de följande somrarna återvände Burnet till Alperna. Begeistringen för berg var intakt. Han längtade efter att förstå sina upplevelser och började forska och skriva. År 1681 publicerade han ”The Sacred Theory of the Earth.” Det blev 1600-talets mest lästa bok i geologi. Den var en uppgörelse med den kristna uppfattningen att jorden alltid sett likadan ut och att den inte var särskilt gammal.
Burnet gav bergen en historia, en lång historia, fylld av förändringar. ”The Sacred Theory of the Earth” utsträckte det förflutna längre tillbaka än vad någon dittills hade vågat. Under 1800-talet upptäckte man att historien hade pågått så länge att man kunde namnge skilda tider miljoner år tillbaka i tiden. Man förstod att bergen hade skapats när väldiga landsmassor kolliderade.
Innan Burnet förälskade sig i alplandskapet hade berg varit något som var i vägen, hinder på vägen till skönare landskap. ”The Sacred Theory of the Earth” var starten för en lång resa till vår tids begeistring för berg. Om det och mycket annat handlar ”Mountains of the Mind.” Robert Macfarlane skriver med en skärpa och elegans som gjort läsningen oemotståndlig. År 2003 fick den Guardians pris som årets bästa bok i England.