Africa
Vi kan föreställa oss hur en likartad bevakning av Europa skulle se ut. Korrespondenterna i London skulle ena dagen kommentera den politiska oron i Turkiet, dagen efter skulle de kommentera en fotbollsmatch i Barcelona och nästa dag rapportera om torskfisket i Barents hav.
I det senaste numret av Granta skriver tidskriftens redaktör John Ryle om mediekavalkaden från Afrika. Det handlar om krig, svält och folkmord. Han påminner oss om att Sydafrika och Burkina Faso har lika mycket gemensamt som Spanien och Uzbekistan. ”Att Afrika aldrig har varit farligare på grund av krigen i Kongo och Sudan är som att säga att Europa aldrig har varit farligare på grund av kriget i Tjetjenien”, skriver Ryle. Efter hans lovande introduktion blir Grantas temanummer om Afrika en besvikelse.
I min bokhylla står några hyllmetrar om Afrika. Där finns lysande nedslag från enskilda länder och särskilda händelser, men en översikt från den stora kontinenten har tills nu saknats. Martin Merediths ”The State of Africa” är en lysande sammanfattning av de senaste femtio årens historia i Afrika. Han ger sammanhang, analys och överblick på en lättläst och välskriven prosa. Det är spännande från den första till den sista sidan. Ja det är genomgående så bra att det är svårt att lyfta fram något speciellt, men avsnittet om Algeriet är mycket starkt.
Efter andra världskriget var endast fyra länder i Afrika självständiga: Sydafrika, Egypten, Etiopien och Liberia. Tjugo år senare hade nästan alla av de forna kolonierna blivit självständiga nationer. De afrikanska nationernas födelse gick alltså i en rasande fart. Ofta gick det så snabbt att varken infrastruktur, politiska institutioner eller utbildning fanns på plats. Det var omöjligt att infria orealistiskt högt ställda förväntningar om de positiva följderna av självständigheten. Frigörelsens första tid fylldes av optimism. I några få av de nya nationerna fanns fog för optimismen. Ett av bokens bästa kapitel skildrar frigörelsen i Ghana, men inte ens där infriades löftena om en gynnsam utveckling.
Nationernas födelse i Afrika är en europeisk konstruktion. Närmare 200 folkgrupper skiljdes åt av gränser när Afrika nationaliserades. Vid andra tillfällen hamnade folk som saknade gemensam historia, kultur och språk inom samma nation. Nigeria, med mer än 250 skilda etniska grupper, är ingen nation, mer ett geografiskt begrepp.
I den backspegeln som Meredith håller upp för oss framstår många konflikter som en logisk följd av Europas kolonialhistoria. Det innebär inte att misslyckandena varit nödvändiga eller ödesbestämda.