Krönikor
Aldrig
Om demokrati, diktatur, alkohol, arbete, våld och drömmar om en ko i Rumänien.
Aldrig, svarade direktören från Sverige. När kommer vi i kapp? hade direktören från Rumänien frågat. Standarduppfattningen om utvecklingen är att de som är efter i dag skall en dag komma i kapp. Aldrig är inte ett politiskt korrekt svar. Vi vill att klyftorna mellan de som har för mycket och de som har för lite ska minska. Utvecklingen under de senaste decennierna ger inget fog för en sådan uppfattning.
Tid
Tid har blivit något som fördelas allt skevare. Många har aldrig tid. Andra har så mycket tid att de inte vet hur de ska hantera den. Will Freeman, huvudperson i Nick Hornbys “Om en pojke”, har så mycket pengar att han inte behöver arbeta. Han är glad för att han slipper. Han driver omkring; läser, lyssnar på musik, ser på teve, shoppar, går på fotboll och träffar sina vänner. Han är nöjd med att han får tiden att gå och förstår inte hur de som arbetar har tid att passa sina liv. Han har gott om pengar och kan behandla tiden som han vill.
Män
Clint Eastwood har med åren blivit finkulturell, en man för vilken många i vördnad bugar sig och uppfattar som en av 1900-talets största skådespelare. Varför det bör vara så försöker Richard Schickel övertyga läsaren om i en 600 sidor tjock biografi. Den är skriven för personer som tycker det är häftigt när Clint Eastwood slår ner och skjuter ihjäl. Öga för öga är det gamla standardförsvaret för sådant beteende. Det finns moderna invändningar: inte mer våld än nöden kräver.
Vanliga livsöden
Jag tittar på CBS 60 minutes. Ett inslag handlar om invånare i Philadelphia som har förlorat anhöriga. Människorna får veta att de skall glömma alla sorger och bekymmer, men de kan inte. De har samlats för att manifestera minnet av nära och kära som dödats.