Dagen
Jag handlar, alltså finns jag till. Konsumtion konstituerar den moderna människan.. I affären äger den stora gemenskapsriten rum. Vi arbetar för att handla. Vi gifter oss för att handla tillsammans. I affären är vi, så länge vi handlar, någorlunda lika.
Den som har ska handla så mycket hon kan. Den som inte har ska handla på kreditkort. Vi blir vad vi handlar, inför oss själva, och framför allt inför andra. Det viktigaste vi kan handla är prylar till oss själva. Med statsbidrag köper vi bättre begagnade organ när de gamla är förbrukade. Utan statliga bidrag köper vi nya former till näsan, brösten, kinderna, magen och andra kroppsdelar vi tycker oss behöva bättre modeller av.
Kläder använder vi för att signalera vad vi har handlat. Det är därför det finns små märken som visar att vi har handlat de dyra fabrikaten, men det ska vara det senaste så att alla kan se att vi inte har handlat på samma rea där alla andra har handlat förra årets modell.
Jag har tittat på en jacka i dag. Om sanningen ska fram har jag till och med provat den. Den satt perfekt. Hur jag än snurrade och vände mig framför spegeln fick jag samma svar. Suveränt. Problemet är att den jacka jag bar när jag steg in i affären också satt perfekt. Den är inte särskilt sliten, utan ser ut att kunna hålla ett par år till, men jag har tröttnat på den. Färgen känns fel och trivseln är halvkass. Problemet med den jag provat i dag är att den kostar 2.999 kronor. På en lapp stod att den har kostat 4.399. Så gamla tricks som att inbilla mig att jag tjänar 800 kronor går jag inte på längre, men andra inköpsargument infinner sig lätt. Jag minns bara obehaglighetskänslan när jag varit felklädd. Sedan kommer jag ihåg när klädseln varit perfekt. Jag provade och provade.
Om lusten att handla mer skulle infinna sig har jag sparat en tidningsnotis om att 44 procent av norska tonårsflickor anger shopping som sitt främsta fritidsintresse.
I USA har de privata villorna blivit allt större. Ändå får folk inte plats med allt de handlat. Istället upplever landet en explosion av garageförsäljning och uthyrning av containrar där folk kan magasinera sin överkonsumtion i väntan på att de byggt till eller flyttat till större hus. Så är det och det är hemskt. Därför är det skönt att kunna skriva att jag bara har tittat på en jacka i dag.