Sula
Naturen beslutade att människor kunde bo på Sula, längst ut i Tröndelags skärgård. Sista båtfärden hit går från Sistranda. Ju längre bort från fastlandet vi kommer desto mindre öar och mer hav. När jag tänker att här ute kan man väl inte bo så radar skär och holmar upp sig på båda sidor om båten så att det skapas en slags Grand Canal mitt i havet och så reser sig fyren på Sula som en hägring högst upp på ön.
När båten närmar sig hamn förstår man varför människor sökt sig ut. Så skyddad från havet är den lilla viken omkring vilket samhället har vuxit fram att man förstår att här funnits lä även när höststormar och vinterkyla jävlats som mest. Under 50-talet när fisket var som störst här bodde här 560 invånare. Då var Sula det största fiskesamhället i Tröndelag. Då byggdes hus som aldrig förr. Än bor här 65 personer året runt, men medelåldern är hög och ingen jag talar med tror att Sula ska övervintra särskilt många år till som året runt ö.
Det kommer som så många andra ensliga öar att bli en sommarö. Men än bor här människor som har bott här i hela sitt liv som kan berätta om barndomsår på 50-talet när skolan var fylld av ungar, ty det var stora barnkullar. Fisk fanns så att det räckte och blev över till försäljning som skapade välstånd på ön.
Mer tänkte jag skriva, men kvällen är sen och jag har samtalat med öbor hela dagen och fotograferat både till lands och havs, tack Randin för båtturen, hela dagen och tidigt i morgon bitti bär det av till nästa ö.