Mausund

Ankom till Mausund klockan åtta i morse. På väg uppför första backen började det regna. Gick in på Coop och tog en kopp kaffe medan regnet drog förbi. Ut igen, men bara till en kaj några hundra meter bort innan regnet kom tillbaka. Stod i en sjöbod och fotograferade medan regnet drog förbi. Vandrade några hundra meter och hann in i en ny sjöbod för att fotografera innan regnet återkom. Så där fortsatte det hela förmiddagen.
Vid middagstid gick jag till rummet jag hyr och förbannade vädret. Det hjälpte. Mitt på eftermiddagen kom solen. Så det var bara till att gå. Kilometer efter kilometer. Ensam i världen. Hade inte lust att samtala med någon. Ville vara själv med min kamera och upptäcka ön med den. Fick syn på ett vitt hus som dök upp vart jag än kom. Över broar, förbi vikar, små hamnar och hus utspridda i landskapet.
I morgon är det Hell. Kommer knappast att undvika samtal i morgon. Skönt att ha gjort det i dag. Ensamheten är en viktig förklaring till att jag är frilansjournalist. Tycker om att vara för mig själv. Har ett långt livs erfarenhet av att min maniskhet kan vara påfrestande för andra. Plus att landskap upplevs bäst när man går in i sig själv, går in i landskapet, låter skönheten bli bofast i ens sinne.
Älskar ensligt belägna öar. Fotografierna från dagens vandringar är en lång serie kärleksförklaringar. Finns bara en värld. Gäller att välja platser som man kan älska utan förbehåll. Så har jag det med öar som Mausund.