Norge
Rjukan är vattenkraftshistoria i rika mått. långt inne i Telemarks höga berg. Däifrån körde jag vidare över Hardangervidda till Bergen.Här har jag nu varit några dagar och det är inte så illa. Bryggen blev dock en besvikelse. Men konstmuseet en positiv överraskning med fantastisk målningar av både Munch och Krogh.
Om några timmar kör jag vidare mot Ålesund och hinner nu inte skriva mer. Nedan några rader från ett besök i Norge för två år sedan.
Ankom till Mausund klockan åtta i morse. På väg uppför första backen började det regna. Gick in på Coop och tog en kopp kaffe medan regnet drog förbi. Ut igen, men bara till en kaj några hundra meter bort innan regnet kom tillbaka. Stod i en sjöbod och fotograferade medan regnet drog förbi. Vandrade några hundra meter och hann in i en ny sjöbod för att fotografera innan regnet återkom. Så där fortsatte det hela förmiddagen. 
Vid middagstid gick jag till rummet jag hyr och förbannade vädret. Det hjälpte. Mitt på eftermiddagen kom solen. Så det var bara till att gå. Kilometer efter kilometer. Ensam i världen. Hade inte lust att samtala med någon. Ville vara själv med min kamera och upptäcka ön med den. Fick syn på ett vitt hus som dök upp vart jag än kom. Över broar, förbi vikar, små hamnar och hus utspridda i landskapet.
I morgon är det Hell. Kommer knappast att undvika samtal i morgon. Skönt att ha gjort det i dag. Ensamheten är en viktig förklaring till att jag är frilansjournalist. Tycker om att vara för mig själv. Har ett långt livs erfarenhet av att min maniskhet kan vara påfrestande för andra. Plus att landskap upplevs bäst när man går in i sig själv, går in i landskapet, låter skönheten bli bofast i ens sinne. 
Älskar ensligt belägna öar. Fotografierna från dagens vandringar är en lång serie kärleksförklaringar. Finns bara en värld. Gäller att välja platser som man kan älska utan förbehåll. Så har jag det med öar som Mausund.