Lund
Man går i minnen, men klickar i nuet. Vid mötet med allt det nya glömmer minnet att minnas och så är det som att komma till en ny stad innan något man känner igen får en att minnas och plötsligt är man inte den man är just nu. Ja, klart att man är, men man blir medveten om att man har varit en annan och att minnet av den man en gång var är reducerade till minnen som oavbrutet förändras.
Inte så att jag inte varit i Lund sedan jag pluggade här på 70-talet. Jag har varit här nästan årligen, men att det blev mycket minnen under en eftermiddagsvandring i oktober förklaras med att jag vandrade i sällskap med en vän som jag pluggade tillsammans med då. Och vännen hade inte varit här på länge.
Det blev mycket då och nu. Till förvåning och förtjusning upptäckte vi att stora fiket Aten åter hade öppnat och var proppat med studenter. Under vandring i Botaniska fick vi bekräftat att sommarens färger fylls på med mer mättade höstfärger. That´s it läsare, mer text blir det inte i dag. Resten är bilder.
